En lång, välskräddad innerstadsman med rosa slip, en lite kortare, go’ göbbe och en Percy Nilsson sitter på podiet. Stockholm, Göteborg och Malmö personifierade. De försöker alla övertyga oss om att just deras stad är bäst. Så baserat endast på bara detta korta föredrag, vart skulle man vilja flytta?
När två träter vinner en tredje heter det och så skulle jag vilja sammanfatta den här diskussionen. Olle Zetterberg, som företräder Stockholm och Leif Nilsson, Göteborg, slår på stora trumman, rabblar siffror och catch phrases som “Skandinaviens huvudstad”. Det blir snabbt en intern kamp där jag som åhörare varken känner mig inkluderad eller intresserad. Till skillnad från sina kostymklädda kollegor har Malmös Blundstones-skodde Percy Nilsson en personlig, lättsam och öppen framtoning. Det vinner han, och Malmö stadskampen på. På grund av hans person och humor kommer jag ihåg fakta om Malmö och Skåne och jag får en positiv bild av Malmö som stad. Jag kommer ihåg att staden har en positiv trend, med många nybyggen och en positiv ekonomisk trend, att 3.8 miljoner människor bor i Malmös närområde till skillnad från Stockholms 1.8.
Så vad kan man dra för lärdom av det här? Ja, det var mer en lektion i vilken vikt personlighet har när det gäller att kommunicera budskap, snarare än en debatt om vilken stad som är bäst.
Jag undrar vem som kan bli stockholms Percy? Nån skön byggmästare/entreprenör som kan bygga arenor.
Eller kanske vi ska skapa en fiktiv Percy för Stockholm som kan låta mycket och höras etc.